Det är stunder som dessa som ger livet en guldkant

Gick rakt åt tusan på cavalettin i torsdags! Jag brukar verkligen inte säga att jag "Hatar" någon speciell häst men nu kan jag inte hålla mig.. Jag hatar verkligen Beverly, sådan obeskrivligt dryg häst som jag känner mig absolut noll trygg på, nej usch.

Men den här veckan har det gått grymt bra med Ghetto, och det är väl ändå det bästa! Det här kommer låta fjolligt, men när jag släppte tyglarna idag för att skritta hem så grät jag nästan, jag var så stolt över henne! Åh, sån underbar känsla :D

Nu ska jag räkna upp allt bra, dvs sammanfatta dagen :)

* Först, så trodde jag att det skulle ta en stund att få in henne från hagen. Fint väder och de hade ganska nyligen kommit ut. De sprang iväg två gånger och tredje gången kom jag nära, satte mig på huk och då kom hon lunkandes och fick godis och massa beröm :)

* Lyfte inte ens ett ben för svanskappan! Ghetto tycker verkligen inte om den och ibland står hon och kickar ett tag och piper lite. Men idag tog vi det jättelugnt och hon var så duktig och gjorde ingenting!

* Träffade en transport och en unghäst vid vägkanten.. Tycker hon skötte sig jättefint mot hästen, vi gick långt ifrån den för säkerhetsskull och sen när vi vek av vägen så brydde hon sig inte alls om att den andra hästen blev lite halvdamp för att vi gick iväg. Sen så fick vi beröm för hennes trivselfläckar av ryttaren, blev jätteglad :D

* Lugnade ner sig helt själv. Ja, hon höll sig liksom ifrån att vilja springa på (oftast då) av sig själv. Blev jätteimponerad av henne, formen satt som ett smäck uppe på gropen och hon kändes jättemaffig och drog absolut inte alls. När hon började takta lite i skritten så satt jag bara och hon började snart skritta på som vanligt helt lugnt. Mest imponerad blev jag ändå innan första galoppen, hon fixade en rätt lugn och fin trav innan fattningen, som blev nästan klockren. Kul :D

* Blev inte rädd för min cp telefon... Ja, hon brukar ju inte bli rädd för saker egentligen men grejen var att jag blev jätterädd! Min telefon satte på en låt och spelade introt flera gånger, av sig själv, i fickan. Jag nästan hoppade till men hon bara lunkade på.

Jo just det, skrittade fram ordentligt på en volt idag med, kändes inte lika bra då som det gjort tidigare i veckan men det blev ju bra ändå :)



Ungefär som hon ser ut här kändes hon hela tiden där uppepå gropen, duktiga häst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0