finally

Ett blogginlägg, hurrey.

Tisdagen vecka femton gjorde jag illa mitt vänstra knä. För två veckor sedan började jag rida igen, det är alltså ungefär ett sex veckors uppehåll. Nånting som kändes sjukt konstigt, att inte rida på sex veckor. Men nu är jag pågång igen. Så nu kanske bloggen kan börja bli lite mer aktiv också.

Onsdag för två veckor sen red jag Ghetto igen. Ett tag efter att jag slutade så började Isabell rida henne ibland, vilket jag är otroligt glad för. Hon är sjukt duktig med hästar och rider superbra! Hon har en egen häst som heter Millan, Jag tror att jag nämnt dom i bloggen förut. Så nu kommer hon rida henne lite då och då med = bra för Ghetto :)

Men i varje fall, den onsdag började det hyfsat bra, ungefär som det brukar vara. Jag började att rida i paddocken, ställa och böja. När jag gjorde i ordning henne var hon supersnäll och halvt sov när jag borstade henne i boxen, det händer inte alltid :) Men senare när jag ridit ett tag gick jag ut på en volt på lägdan nedanför. Gick inte så himla bra, började dåligt, vi var i otakt med varandra i traven och det blev allmänt kostigt alltihop. I skritten gick det riktigt bra vissa stunder, hon sänkte nacken och arbetade ungefär en halv volt osv. Travade lite mer och jag undrar nu om detsom hände kan ha nåt att göra med det bea sa till mig idag, att hon inte riktigt orkar gå och jobba på volt så vi ska ta det lite lugnt med det. Hon sköt ut baken i ett "volthörn" varje gång och tillslut sparkade hon bakut, ytterst längesen. Jag funderar på om det kan ha att göra med att hon inte orkade gå och böja sig längre. Så mycket mer från den gången minns jag inte.

Så idag skulle jag rida Ghetto igen. Hade inte ridit henne sen den onsdagen eller lördagen, jag minns inte riktigt vilken dag det var. Isabell hade ridit henne lite igår i regnet med, bra tnkte jag då är hon inte så himla pigg. Bestämde att vi skulle ut och försöka trava lite lugnt runt gropen (jag har alltid sårt att å henne att trava lugnt ute). När jag gjorde i ordning henne i boxen var hon jättetjurig och jag fick knappt ta i henne, då blev jag lite småsur tillbaka och vi ställde oss på gången istället. Då stod hon och sov medan jag lugnt stod och borstade henne, knasfröken. Red med hennes sadel + gelpadd och tvådelat bett.

Vi började med att skritta lugnt upp på asfaltsvägen. Då kom det en lastbil mötandes så då gick vi in på kanten. Hon hoppade till lite men det gick bra. Vi fortsatte rakt frsm över den stora vägen och in i skogen. Lugn och snäll häst. Vi gjorde lite Serpentier som uppvärmning i den inte särskilt branta uppförsöbacken. Genom skogen på raksträckan blev hon lite taggad och började takta lite smått. Gjorde lite halter och använde rösten jättemycket. Travade, bröt av till skritt ca 20 meter längre bort, travade, bröt av till skritt osv. Hon var ganska taggad och ville öka traven hela tiden. Uppför backen längre bort skrittade vi, har hört att det ska vara jobbigast för hästen att skritta uppför backar så då gjorde vi det. Travade när vi kommit uppför backen ch då var hon superduktig. Lugn och fin trav precis som jag ville. Jättemycket beröm då :) Enda som fattades var väl formen men jag har tänkt att jag först vill kunna kontrollera hennes tempo innan jag kämpar mig galen med att försöka få ner henne i form. Alla andra har jättelätt för det och då bara går hon där, huuur fint som helst. Gör så och så och så säger alla men jag får aldrig riktigt till det, så det är nånting vi jobbar på.

Efter traven skrittade vi nerför nästa backe och försökte oss på lite trav på raksträckan efter. Gick hyfast, inte lika bra som på toppen. Vi travade och skrittade till grusvägen där nere och där vände vi för att göra samma sak tillbaka. Travade hela vägen tillbaka till raksträckan. Där skrittade vi och skrittade uppför hela backen. Där uppe fick vi en jättefin trav igen, travade där fram och tillbaka några gånger och sen gick vi nerför backen igen och sedan skrittade uppför igen. Travade några vändor och sen nerför den andra backen. Där kom det, äntligen. Hade halvlånga tyglar och hon gick och tuggade på bettet och gick i en fin låg form. Snacka om lycka, att äntligen lyckas. Det är sådana stunder som får en att fortsätta kämpa! Påvägen hem kom det några gånger igen och vi skrittade ungefär hela vägen hem, glad ryttare (om än lite blöt pga regnet)! Hästen fick torka lite och sen gå ut till vännerna, nöjda!

Hade ingen väst idag för Bea har min, fungerade bra och jag funderar på att börja rida utan den ibland. Man blir så stel som så många som provat rida/rider med det vet. Man får mycket bättre sits utan :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0