Jag älskar sommar
Allt blir så mycket lättare på sommaren, ingen snö, ljust dygnet runt i princip (du behöver iaf inte rida med pannlampa klockan 17.00!). Det är varmt och skönt, allt känns bara så mycket lättare.
Kom till stallet och tog in Ghetto. Hon var lite svårövertalad först, ville stanna i sommarhgane med kompisarna och allt gräs men med lite uppmuntran som gick hon med mig. Var jättesnäll när jag borstade och höll på. Gunnar tyckte att jag skule prova om westernsadeln satt bättre än hennes vanliga. Det gjorde den inte kan jag säga, den tryckte jättemycket på manken så vi bytte tillbaka. Glada och nöjda skrittade vi lugnt iväg. Ghetto var jättelugn och lunkade på, inte samma känsla av smått överskottsenergi som man brukar känna. Isabell red henne iår och det hade gått jättebra hörde jag, så det var nog lite därför också :) Fortsatte med att träna på att hon ska ta det lugnt, trava i ett "normalt" tempo och inte dra så mycket, till en början gick det super, aldrig gått så bra! Men sedan fick hon smak för det och ökade lite, men det gick fortfarande bättre än det brukar. Hon fick ännu mer smak för att springa när jag lät henne glaoppera uppför en backe, men lugnade sig såklart när vi kommit upp längst upp. I överlag gick det hyfsat, men bättre än innan jag slutade för knäet :)
När vi kom tillbaka stod vi och myste och pysslade en stund. Svampade av henne där sadelgjorden suttit, skönt sa hesten. Borstade svansen och j, nivet sånt man brukar göra. Sedan släppte jag ut henne till kompisarna och gick tillbaka till stallet för att mocka lite. Tog Ghettos och Rambos box sen gick jag och satte mig i gräset i hagen. Hästarna tyckte nog att jag var lite konstig för inte ens Nimros kom fram. Efter ett tag tittade Ghetto upp på mig och då ropade jag på henne och då kom hon till mig, då blev jag glad :D Älskling fick godis och sen började hon beta bredvid mig (efter att jag ställt mig upp, när jag satt var jag läskig)
Gumman när vi kommit tillbaka
Från höger, Ghetto, Nimros och Rambo, Dino är som vanligt på lite avstånd.
Kom till stallet och tog in Ghetto. Hon var lite svårövertalad först, ville stanna i sommarhgane med kompisarna och allt gräs men med lite uppmuntran som gick hon med mig. Var jättesnäll när jag borstade och höll på. Gunnar tyckte att jag skule prova om westernsadeln satt bättre än hennes vanliga. Det gjorde den inte kan jag säga, den tryckte jättemycket på manken så vi bytte tillbaka. Glada och nöjda skrittade vi lugnt iväg. Ghetto var jättelugn och lunkade på, inte samma känsla av smått överskottsenergi som man brukar känna. Isabell red henne iår och det hade gått jättebra hörde jag, så det var nog lite därför också :) Fortsatte med att träna på att hon ska ta det lugnt, trava i ett "normalt" tempo och inte dra så mycket, till en början gick det super, aldrig gått så bra! Men sedan fick hon smak för det och ökade lite, men det gick fortfarande bättre än det brukar. Hon fick ännu mer smak för att springa när jag lät henne glaoppera uppför en backe, men lugnade sig såklart när vi kommit upp längst upp. I överlag gick det hyfsat, men bättre än innan jag slutade för knäet :)
När vi kom tillbaka stod vi och myste och pysslade en stund. Svampade av henne där sadelgjorden suttit, skönt sa hesten. Borstade svansen och j, nivet sånt man brukar göra. Sedan släppte jag ut henne till kompisarna och gick tillbaka till stallet för att mocka lite. Tog Ghettos och Rambos box sen gick jag och satte mig i gräset i hagen. Hästarna tyckte nog att jag var lite konstig för inte ens Nimros kom fram. Efter ett tag tittade Ghetto upp på mig och då ropade jag på henne och då kom hon till mig, då blev jag glad :D Älskling fick godis och sen började hon beta bredvid mig (efter att jag ställt mig upp, när jag satt var jag läskig)
Gumman när vi kommit tillbaka
Från höger, Ghetto, Nimros och Rambo, Dino är som vanligt på lite avstånd.
Arwen sista ridlektionen för vt. 2011
Inte för att jag var med många lektioner vt. 2011, men ändå. Den sista var jag i varje fall med på.
Vi hade cavaletti. Jag började redan i skritten med att få henne koncentrerad på mig eftersom hon kan hitta på saker själv, som att skygga, när hon är för okoncentrerad. Så ett ganska högt tempo för att komma igång sattes. I traven var hon då inte särskilt seg alls utan jag kunde mer koncentrera mig på att böja igenom henne när vi började värma upp på volten. Hon blev ganska böjlig och mjuk och rätt känslig för skänkel till slut. Vi la upp stigbyglarna i kors framför sadeln och redan utan ett tag på volten. En kom ihåg till mig själv, att ha hälarna neråt och slappna av i axlarna, dvs att inte dra upp dom hela tiden! Tänker på det dagen efter (det där med axlarna) då jag får sjuuukt ont. Och det är bara när jag tränar på nedsittning i trav. Det är verkligen något jag måste jobba med.
Vi började med en cavaletti övning, bommar på böjda spår. I det här fallet volter. Gick sådär, jag är inte så jättebra på sånt och Arwen började tycka att det var tråkigt och slöade till litegrann och blev väldigt oböjbar. Men när vi började med de upphöjda bommarna på raksträckan i galopp så tände hon till och tyckte det var jätteroligt, duktig var hon också! Hon skyggade inte många gånger heller, 2-3 gånger lite smått bara. Tycker det gick bra i överlag. Ibland hade vi våra stunder :)
Jag på Cookie och Bea med hennes, nu, delägarhäst Dino. Ridlektion höstterminen 2010. Bea ska börja på universitet i Umeå till hösten så hon kommer sluta på ridskolan, på ridlektionerna iaf. Kommer sakna henne sjukt mycket! Det har varit så många gånger de senaste åren som jag inte vetat vad jag skulle gjort om inte Bea var där, men nu får jag klara mig nästan själv.. Men jag har lärt mig mycket av henne, så det går förhoppningsvis bra :) Jag säger väl lycka till i Umeå då iaf!
Jag tror att det är Madde som tagit bilden.
Vi hade cavaletti. Jag började redan i skritten med att få henne koncentrerad på mig eftersom hon kan hitta på saker själv, som att skygga, när hon är för okoncentrerad. Så ett ganska högt tempo för att komma igång sattes. I traven var hon då inte särskilt seg alls utan jag kunde mer koncentrera mig på att böja igenom henne när vi började värma upp på volten. Hon blev ganska böjlig och mjuk och rätt känslig för skänkel till slut. Vi la upp stigbyglarna i kors framför sadeln och redan utan ett tag på volten. En kom ihåg till mig själv, att ha hälarna neråt och slappna av i axlarna, dvs att inte dra upp dom hela tiden! Tänker på det dagen efter (det där med axlarna) då jag får sjuuukt ont. Och det är bara när jag tränar på nedsittning i trav. Det är verkligen något jag måste jobba med.
Vi började med en cavaletti övning, bommar på böjda spår. I det här fallet volter. Gick sådär, jag är inte så jättebra på sånt och Arwen började tycka att det var tråkigt och slöade till litegrann och blev väldigt oböjbar. Men när vi började med de upphöjda bommarna på raksträckan i galopp så tände hon till och tyckte det var jätteroligt, duktig var hon också! Hon skyggade inte många gånger heller, 2-3 gånger lite smått bara. Tycker det gick bra i överlag. Ibland hade vi våra stunder :)
Jag på Cookie och Bea med hennes, nu, delägarhäst Dino. Ridlektion höstterminen 2010. Bea ska börja på universitet i Umeå till hösten så hon kommer sluta på ridskolan, på ridlektionerna iaf. Kommer sakna henne sjukt mycket! Det har varit så många gånger de senaste åren som jag inte vetat vad jag skulle gjort om inte Bea var där, men nu får jag klara mig nästan själv.. Men jag har lärt mig mycket av henne, så det går förhoppningsvis bra :) Jag säger väl lycka till i Umeå då iaf!
Jag tror att det är Madde som tagit bilden.
finally
Ett blogginlägg, hurrey.
Tisdagen vecka femton gjorde jag illa mitt vänstra knä. För två veckor sedan började jag rida igen, det är alltså ungefär ett sex veckors uppehåll. Nånting som kändes sjukt konstigt, att inte rida på sex veckor. Men nu är jag pågång igen. Så nu kanske bloggen kan börja bli lite mer aktiv också.
Onsdag för två veckor sen red jag Ghetto igen. Ett tag efter att jag slutade så började Isabell rida henne ibland, vilket jag är otroligt glad för. Hon är sjukt duktig med hästar och rider superbra! Hon har en egen häst som heter Millan, Jag tror att jag nämnt dom i bloggen förut. Så nu kommer hon rida henne lite då och då med = bra för Ghetto :)
Men i varje fall, den onsdag började det hyfsat bra, ungefär som det brukar vara. Jag började att rida i paddocken, ställa och böja. När jag gjorde i ordning henne var hon supersnäll och halvt sov när jag borstade henne i boxen, det händer inte alltid :) Men senare när jag ridit ett tag gick jag ut på en volt på lägdan nedanför. Gick inte så himla bra, började dåligt, vi var i otakt med varandra i traven och det blev allmänt kostigt alltihop. I skritten gick det riktigt bra vissa stunder, hon sänkte nacken och arbetade ungefär en halv volt osv. Travade lite mer och jag undrar nu om detsom hände kan ha nåt att göra med det bea sa till mig idag, att hon inte riktigt orkar gå och jobba på volt så vi ska ta det lite lugnt med det. Hon sköt ut baken i ett "volthörn" varje gång och tillslut sparkade hon bakut, ytterst längesen. Jag funderar på om det kan ha att göra med att hon inte orkade gå och böja sig längre. Så mycket mer från den gången minns jag inte.
Så idag skulle jag rida Ghetto igen. Hade inte ridit henne sen den onsdagen eller lördagen, jag minns inte riktigt vilken dag det var. Isabell hade ridit henne lite igår i regnet med, bra tnkte jag då är hon inte så himla pigg. Bestämde att vi skulle ut och försöka trava lite lugnt runt gropen (jag har alltid sårt att å henne att trava lugnt ute). När jag gjorde i ordning henne i boxen var hon jättetjurig och jag fick knappt ta i henne, då blev jag lite småsur tillbaka och vi ställde oss på gången istället. Då stod hon och sov medan jag lugnt stod och borstade henne, knasfröken. Red med hennes sadel + gelpadd och tvådelat bett.
Vi började med att skritta lugnt upp på asfaltsvägen. Då kom det en lastbil mötandes så då gick vi in på kanten. Hon hoppade till lite men det gick bra. Vi fortsatte rakt frsm över den stora vägen och in i skogen. Lugn och snäll häst. Vi gjorde lite Serpentier som uppvärmning i den inte särskilt branta uppförsöbacken. Genom skogen på raksträckan blev hon lite taggad och började takta lite smått. Gjorde lite halter och använde rösten jättemycket. Travade, bröt av till skritt ca 20 meter längre bort, travade, bröt av till skritt osv. Hon var ganska taggad och ville öka traven hela tiden. Uppför backen längre bort skrittade vi, har hört att det ska vara jobbigast för hästen att skritta uppför backar så då gjorde vi det. Travade när vi kommit uppför backen ch då var hon superduktig. Lugn och fin trav precis som jag ville. Jättemycket beröm då :) Enda som fattades var väl formen men jag har tänkt att jag först vill kunna kontrollera hennes tempo innan jag kämpar mig galen med att försöka få ner henne i form. Alla andra har jättelätt för det och då bara går hon där, huuur fint som helst. Gör så och så och så säger alla men jag får aldrig riktigt till det, så det är nånting vi jobbar på.
Efter traven skrittade vi nerför nästa backe och försökte oss på lite trav på raksträckan efter. Gick hyfast, inte lika bra som på toppen. Vi travade och skrittade till grusvägen där nere och där vände vi för att göra samma sak tillbaka. Travade hela vägen tillbaka till raksträckan. Där skrittade vi och skrittade uppför hela backen. Där uppe fick vi en jättefin trav igen, travade där fram och tillbaka några gånger och sen gick vi nerför backen igen och sedan skrittade uppför igen. Travade några vändor och sen nerför den andra backen. Där kom det, äntligen. Hade halvlånga tyglar och hon gick och tuggade på bettet och gick i en fin låg form. Snacka om lycka, att äntligen lyckas. Det är sådana stunder som får en att fortsätta kämpa! Påvägen hem kom det några gånger igen och vi skrittade ungefär hela vägen hem, glad ryttare (om än lite blöt pga regnet)! Hästen fick torka lite och sen gå ut till vännerna, nöjda!
Hade ingen väst idag för Bea har min, fungerade bra och jag funderar på att börja rida utan den ibland. Man blir så stel som så många som provat rida/rider med det vet. Man får mycket bättre sits utan :)
Tisdagen vecka femton gjorde jag illa mitt vänstra knä. För två veckor sedan började jag rida igen, det är alltså ungefär ett sex veckors uppehåll. Nånting som kändes sjukt konstigt, att inte rida på sex veckor. Men nu är jag pågång igen. Så nu kanske bloggen kan börja bli lite mer aktiv också.
Onsdag för två veckor sen red jag Ghetto igen. Ett tag efter att jag slutade så började Isabell rida henne ibland, vilket jag är otroligt glad för. Hon är sjukt duktig med hästar och rider superbra! Hon har en egen häst som heter Millan, Jag tror att jag nämnt dom i bloggen förut. Så nu kommer hon rida henne lite då och då med = bra för Ghetto :)
Men i varje fall, den onsdag började det hyfsat bra, ungefär som det brukar vara. Jag började att rida i paddocken, ställa och böja. När jag gjorde i ordning henne var hon supersnäll och halvt sov när jag borstade henne i boxen, det händer inte alltid :) Men senare när jag ridit ett tag gick jag ut på en volt på lägdan nedanför. Gick inte så himla bra, började dåligt, vi var i otakt med varandra i traven och det blev allmänt kostigt alltihop. I skritten gick det riktigt bra vissa stunder, hon sänkte nacken och arbetade ungefär en halv volt osv. Travade lite mer och jag undrar nu om detsom hände kan ha nåt att göra med det bea sa till mig idag, att hon inte riktigt orkar gå och jobba på volt så vi ska ta det lite lugnt med det. Hon sköt ut baken i ett "volthörn" varje gång och tillslut sparkade hon bakut, ytterst längesen. Jag funderar på om det kan ha att göra med att hon inte orkade gå och böja sig längre. Så mycket mer från den gången minns jag inte.
Så idag skulle jag rida Ghetto igen. Hade inte ridit henne sen den onsdagen eller lördagen, jag minns inte riktigt vilken dag det var. Isabell hade ridit henne lite igår i regnet med, bra tnkte jag då är hon inte så himla pigg. Bestämde att vi skulle ut och försöka trava lite lugnt runt gropen (jag har alltid sårt att å henne att trava lugnt ute). När jag gjorde i ordning henne i boxen var hon jättetjurig och jag fick knappt ta i henne, då blev jag lite småsur tillbaka och vi ställde oss på gången istället. Då stod hon och sov medan jag lugnt stod och borstade henne, knasfröken. Red med hennes sadel + gelpadd och tvådelat bett.
Vi började med att skritta lugnt upp på asfaltsvägen. Då kom det en lastbil mötandes så då gick vi in på kanten. Hon hoppade till lite men det gick bra. Vi fortsatte rakt frsm över den stora vägen och in i skogen. Lugn och snäll häst. Vi gjorde lite Serpentier som uppvärmning i den inte särskilt branta uppförsöbacken. Genom skogen på raksträckan blev hon lite taggad och började takta lite smått. Gjorde lite halter och använde rösten jättemycket. Travade, bröt av till skritt ca 20 meter längre bort, travade, bröt av till skritt osv. Hon var ganska taggad och ville öka traven hela tiden. Uppför backen längre bort skrittade vi, har hört att det ska vara jobbigast för hästen att skritta uppför backar så då gjorde vi det. Travade när vi kommit uppför backen ch då var hon superduktig. Lugn och fin trav precis som jag ville. Jättemycket beröm då :) Enda som fattades var väl formen men jag har tänkt att jag först vill kunna kontrollera hennes tempo innan jag kämpar mig galen med att försöka få ner henne i form. Alla andra har jättelätt för det och då bara går hon där, huuur fint som helst. Gör så och så och så säger alla men jag får aldrig riktigt till det, så det är nånting vi jobbar på.
Efter traven skrittade vi nerför nästa backe och försökte oss på lite trav på raksträckan efter. Gick hyfast, inte lika bra som på toppen. Vi travade och skrittade till grusvägen där nere och där vände vi för att göra samma sak tillbaka. Travade hela vägen tillbaka till raksträckan. Där skrittade vi och skrittade uppför hela backen. Där uppe fick vi en jättefin trav igen, travade där fram och tillbaka några gånger och sen gick vi nerför backen igen och sedan skrittade uppför igen. Travade några vändor och sen nerför den andra backen. Där kom det, äntligen. Hade halvlånga tyglar och hon gick och tuggade på bettet och gick i en fin låg form. Snacka om lycka, att äntligen lyckas. Det är sådana stunder som får en att fortsätta kämpa! Påvägen hem kom det några gånger igen och vi skrittade ungefär hela vägen hem, glad ryttare (om än lite blöt pga regnet)! Hästen fick torka lite och sen gå ut till vännerna, nöjda!
Hade ingen väst idag för Bea har min, fungerade bra och jag funderar på att börja rida utan den ibland. Man blir så stel som så många som provat rida/rider med det vet. Man får mycket bättre sits utan :)
